Nu sitter man här i soffan, med dom få nötterna jag har kvar att knapra på, och pendlar mellan datorn & tvn :) Kim jobbar ikväll/inatt och Novalie sover. Det är lite ensamt :) Egon är hos brorsan eftersom jag inte kan gå ut med honom när lillan sussar. Det är lugnt & skönt så passar på att njuta av det samtidigt som jag saknar min gubbe.
Imorgon jobbar jag igen också. Sitter fortfarande och väntar på ett samtal om när jag ska få heltids anställning. Jag blev ju garanterad en anställning i oktober men man vill ju fortfarande veta datum. Hm, jaja..

Idag har det inte varit en speciellt bra dag. Jag har varit trött och allmänt nere. Kan bero på många olika saker men det finns väl en sak som väger lite mer än annat. Känns bara piss att folk ska missuppfatta mig. Ibland undrar jag varför jag ska bry mig så förbannat mycket om allt och alla? Egentligen borde jag tänka att "Jag vet vad jag sagt och det är bara det som spelar roll" men det gör jag inte. Och det är skit jobbigt, faktiskt. Jag är alltid en sån känslig människa som avskyr konflikter och missförstånd. Jag är bara sån. Why I don't know. Haha :) Det kanske man märkt också här på bloggen, dom gånger jag fått negativ kritik eller alla konstiga påhopp, att jag tar saker alldeles för personligt. Undra varför man är så? Man är ju helt enkelt en känslig människa. Kanske inget konstigt med det?

Jaja, nog om det. :) Jag lägger det åt sidan tillsvidare (eller kanske för gott, för min egen skull) och fokuserar på vad jag vill med mitt liv. Jag har min familj och nu ska jag komma på vad jag vill göra, VAD vill jag GÖRA? Det är frågan. Det är så drygt att inte veta det. Man önskar att man bara hade allt på en gång, att man slapp kämpa för att komma dit man vill komma. Tänk vad enkelt allt hade varit då :) Man har så fruktansvärt mycket press på sig just nu, känner jag. Jag ska kunna försörja mitt barn (tillsammans med sambon då såklart) men han är ju den som fått stått för det mesta medans jag varit mammaledig. Nu vill JAG kunna ge det han vill ha, jag vill kunna tjäna mina egna pengar och kunna känna att jag gör något vettigt på dagarna. Jag har kommit en bit på vägen med att ha fått möjligheten att ha 2 jobb. Nu har jag ju bara ett, tills jag vet när jag börjar i Hofors, men ändå. Nästa steget är att verkligen veta vad jag kan tänkas jobba med resten av livet? Eller nä, det är för dramatiskt. Men åtminstone i många år, för att slippa hatta fram och tillbaka på olika ställen. Det lät som att det finns hur mycket jobb som helst att få men det gör det ju inte. Haha :)

Åh, vad djup jag vart i detta inlägg. Inte bra! Men så får det bli, någon enstaka gång ;)
Det jag vet, som har ändrats hos mig sedan jag fick barn och allt, är att jag blivit en ny människa.
Nu för tiden tycker jag om i stort sett alla människor jag träffar och lär känna. Jag tycker om att lära känna nytt folk! Förut gjorde jag inte det, jag var snabb med att dömma andra och ta för givet att dom var på ett sätt. Och många fick intrycket av att jag var en bitch, rent ut sagt. Men vet ni vad? Det handlade inte om att vara en bitch. Det handlade om att skydda mig själv ifrån människor som kan komma att såra en. Det handlade om att vara rädd för att träffa nya människor. Det var ibland så jobbigt att jag bara ville dö. Socialfobi, tänkte jag ett tag. Men allt är så mycket bättre nu. Det känns.. så JÄVLA bra! Jag är grym. Ja, för det är jag!

Peace out ;)