Mycket tankar, mycket oro
Jag fick hem tidningen "Vi föräldrar" idag och mycket jag har funderat över har jag fått rätt bra svar på där. Det var en artikel om vilken ålder som är bäst att börja i förskola. 1,2 eller 3 år?
Citat ur artikeln "Det är först i 3-årsåldern som barn har behov av den typ av socialt sammanhang som förskolan kan erbjuda" och denna människa har arbetat inom förskolan i 28 år. Baserat på hans erfarenhet är just runt 1,5 år en bra tid att börja. Det står även "Barnen vid nyss fyllda 1år är mycket omsorgskrävande och fortfarande behov av att knyta an till en person"
Själv har jag ju ansökt om att Novalie ska få börja i september tror jag det var? Då är hon 1år och 3 månader så det passar väl ganska bra. Ska ju dessutom inte ha henne där i mer än 15 timmar per vecka, fram tills jag får ett jobb dvs. Jag har bara sån jäkla nervositet och oro över att lämna mitt barn i någon annans händer. Förstår ni hur jag tänker? Jag förstår givetvis att personalen är professionella i det dom gör men det är ju ändå svårt att släppa taget om ens lilla "bebis" och jag kommer nog vara den som står och gråter krokodiltårar även om det skulle gå bra att lämna henne. Skulle hon däremot stå och gråta efter mig, ja då vet jag inte hur jag hanterar det? Blä.. Jag längtar inte efter den dagen.. Haha! Men det ska bli väldigt spännande på den där introduktions(?) veckan man har innan dom börjar. Förhoppningsvis trivs hon som fisken i vattnet och kan leka utan att tänka på att jag försvinner..
Kom gärna med tips och råd över hur man ska hantera det :) Jag har läst mycket om det men alltid roligt att höra hur andras barn reagerat och hur ni som föräldrar har hanterat just den situationen med att lämna dom de första gångerna..
Jag tror många känner precis så som du gör, det är ju våra små bebisar! jag tror att det där beror hela på hur barnet är! Jag var så himla rädd,orolig och hade så mycket känslor innan Liam skulle börja, Efter att vi hade varit där EN gång så kändes allt bättre. Och Liam kom in så himla bra, han älskar att vara på dagis och tycker att det är så himla roligt! Han får typ "dagisjukan" om han varit hemma i en vecka så blir han helt galen, men såfort han kommer tillbaka till dagis så blir han som vanligt :) Ta det bara som det kommer! Försök att inte oroa dig så mycke, kommer säkert bli jättebra :)Och lyssna inte så mycket på vad andra säger/tycker. var så många som sa till mig att det var fel och synd om Liam att han skulle få börja så tidigt så jag hade skit dåligt samvete! Men när jag märkte hur bra att trivdes och hur bra det var, och det passade honom! så struntade jag helt i vad alla andra hade sagt :)
Jag tror att det är bättre att skola in en unge på 1,3 år än att vänta tills de är 3? eller kanske är helt ute och cyklar.. + att barn mår bra att träffa andra barn, så bygger de upp immunförsvaret ;) haha.. Gruvar mig för den dagen M börjar.. i slutet av sept är det dags för oss :/
Ja, jag tror också 3 år är alldeles för sent. Men jag kan tycka att 1,5 - 2år är en bra ålder. Jag hoppas bara att hon kommer att trivas och klarar sig bra utan mig. Går det inte alls så har jag henne där färre timmar till att börja med bara så hon får vänja sig sakta men säkert :) Så länge jag inte har något jobb så är det ju inga problem.
Jag kan säga så här hon kommer älska dagis med alla kompisar hon kommer träffa barn älskar dagis:)och jag tycker att det inte är för tidigt att hon börjar i september mina barn har börjat vid precis ett år och det har passat bra för dom dom lär sig så mycket och många barn behöver verkligen dagis tidigt.Man gråter krokodiltårar som du sa ibörjan men som dagispersonalen sa till mig det är du som mår dåligt när du går härifrån och dit barn har roligt men det la sig efter nån vecka för mig:)jag hoppas lill tjejen kommer älska dagis också:)