Känslor..
Jag vill bara berätta att jag verkligen älskar Kim! Han är mannen i mitt liv och jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv med någon annan än just honom. Jag har aldrig känt såhär för någon förr, jag har alltid tröttnat snabbt och inte lyckats hittat någon som passar tillsammans med mig. Men han är den rätte för mig, det är jag säker på. Visst, vi tycker och tänker olika om väldigt mycket. Men vem har sagt att olika är dåligt? Det kan to.m vara bättre att vara olik varandra än för lika. Jag ger inte upp vårat förhållande så lätt.
Vi firar 2 år i maj, den dagen vill jag inte missa för allt i världen. Jag vill gifta mig med honom, skaffa fler barn med honom och bli gammal med honom.
Jag har valt att inte pratat speciellt mycket om mitt förhållande i bloggen, många stör sig visst på det och jag förstår att vissa tycker att man kan hålla vissa saker privat. Jag skulle aldrig ha skrivit det inlägget "Det funkar inte" om det inte vore så att jag kände att jag ville berätta hur det egentligen var. Kim missförstod mig när jag sa vissa saker, han tolkade det på sitt sätt och jag på mitt. Och jag vill inte att hans vänner ska gå runt och tro det värsta om mig, för så är det inte. Jag är en omtänksam, snäll och väldigt ödmjuk människa.
Jag avskyr att vara osams, jag mår sjukt dåligt då. Jag kan ryta ifrån åt folk som jag tycker har fel eller säger fel saker.. Men innerst inne, och det vet mina riktiga vänner, så är jag inte den som är dum i huvudet.
Nu vill jag bara älska honom som aldrig förr och aldrig låta han gå..
Vi firar 2 år i maj, den dagen vill jag inte missa för allt i världen. Jag vill gifta mig med honom, skaffa fler barn med honom och bli gammal med honom.
Det ÄR påfrestande för förhållandet att få barn, det kan ingen säga något om. Det kommer ett helt nytt liv in i bilden och plötsligt har man så sjukt mycket ansvar för en annan människa. Man måste ge denna lilla varelse all tid och kärlek som tänkas kan och därför glömmer man ofta bort varandra! Jag skulle tro att alla känner igen sig, mer eller mindre, i detta. Och vem kan inte slänga ur sig dumma saker när man blir arg? Man är ju inte mer än människa och det drabbar nog alla förr eller senare.. Man är trött, stressad och har en miljon saker att tänka på.
Jag har valt att inte pratat speciellt mycket om mitt förhållande i bloggen, många stör sig visst på det och jag förstår att vissa tycker att man kan hålla vissa saker privat. Jag skulle aldrig ha skrivit det inlägget "Det funkar inte" om det inte vore så att jag kände att jag ville berätta hur det egentligen var. Kim missförstod mig när jag sa vissa saker, han tolkade det på sitt sätt och jag på mitt. Och jag vill inte att hans vänner ska gå runt och tro det värsta om mig, för så är det inte. Jag är en omtänksam, snäll och väldigt ödmjuk människa.
Jag avskyr att vara osams, jag mår sjukt dåligt då. Jag kan ryta ifrån åt folk som jag tycker har fel eller säger fel saker.. Men innerst inne, och det vet mina riktiga vänner, så är jag inte den som är dum i huvudet.
Jag älskar Kim och jag ger inte upp ett förhållande som jag vet är fyllt med kärlek pga något misstag.
Jag har förlåtit honom för dom misstag han gjort och jag hoppas han förlåter mig för det jag gjort.
Nu vill jag bara älska honom som aldrig förr och aldrig låta han gå..
Postat av: Anonym
skit i vad andra tycker, du väljer själv vad du vill skriva om i bloggen. och inlägget "det funkar inte" skulle jag gissa på vad skrivet i stundens hetta? Eller i en stund då du kanske va ledsen och förtvivlad? om folk inte kan förstå att man känner miljoner saker när man är ledsen och att det då kan komma ur saker som man inte riktigt menar, ja då förstår dom inte mycket helt enkelt. dom allra flesta som har barn kan nog säga att under det första året händer mycket olika förändringar, i förhållandet och helt plötsligt så har man ju en familj! :) Om ni bägge känner att ni vill fortsätta försöka, ja då kommer ni att fixa det! :)
Trackback