Usch för detta väder, säger jag bara. Grått och kallt. I morse var jag så trött så jag knappt orkade hålla upp ögonen, kan inte ha sovit bra i natt. Sen blir man ju inte direkt piggare av att kolla ut genom fönstret. Men nu har man varit bortskämd med sol och värme såhär sent inpå hösten så det är klart att det tar en vändning.

Det blir en hel dag inne idag, tror jag. Känner inte för att gå ut någonting alls. Det lär ju inte ska bli något bättre väder framöver heller så det får nog bli en mys dag hemma bara :)
Lillgumman ligger för tillfället och sover på mitt bröst, ska strax stoppa ned henne i sin säng.
Hon är så duktig nu hon, använder båda händerna samtidigt när hon känner och håller i saker :) Det har hon nyss börjat med, för bara någon dag sedan så klarade hon bara av att pilla med en hand i taget.
Det är så mysigt och roligt att se henne utvecklas, händer ju saker hela tiden faktiskt.

Hon har börjat tagit till en annan ton nu när hon "pratar" :) Ibland låter det verkligen som hon försöker säga någonting. Märks att hon upptäckt att låta högt är roligt, haha. Spännande att höra sin egen röst ;)
Hon är även jätte mammig, bara mamma som gäller nu. Knappt så att Kim får hålla i henne ibland. Det är ju såklart mysigt men det blir jobbigt också, speciellt när hon bara vill sitta i famnen hela tiden. Svårt att göra grejer då. Men för det mesta så går det bra men man kan inte räkna med barnvakt någon längre stund. Gäller att hålla sig i närheten hela tiden. Mamma och pappa har varit barnvakt åt henne 2 gånger och det gick inte bra. Alltså två gånger när hon varit såhär.. En gång fick vi ställa ifrån oss matvarorna på Ica för att åka och hämta henne, hon grät så fruktansvärt mycket. Det spelade ingen roll vad dom gjorde så funkade det inte..
Men så fort vi klev innanför dörren och hon fick komma till oss, då vart hon knäpp tyst. Gopluppan!!

Men det är väl så, barn kommer ju i sånna perioder också :) Det blir nog bättre snart..
Vi ska väl försöka få henne att sova i sin säng mer och mer snart också. Jag känner separationsångesten smyger sig på, kan inte föreställa mig en hel natt utan henne bredvid :) Det är höjdpunkten med att lägga sig på kvällarna, att få krypa ned under täcket bredvid henne. Finns inte mycket som är mysigare än så :)
Men jag kan förstå att Kim vill att vi ska sova ensam också, han får ju knappt plats i sängen så han har börjat sovit ute på soffan. Och då har vi en 180 säng :P Det blir trångt och knöligt ju större hon blir :)

Men men, den dagen den sorgen! :) Ne, nu måste jag lägga ned henne i sin säng så man får lite andrum här hemma. Ha en jätte bra dag!