Min lilla bebis har blivit stor tjej ♥

If tears could build a stairway
and memories were a lane
I would walk right up to heaven
and bring you back again
Since you'll never be forgotten
I pledge to you today
A hallowed place within my heart
is where you always stay

moster, mormor, morfar & alla mina älskade vänner som fattas mig
Rest In Peace

Igår var tydligen sista dagen för att skicka ut julkort om de skulle vara garanterade att komma fram innan jul. Kim åkte iväg och postade 16st julkort mot kvällningen, hoppas de inte hade hunnit tömt det sista för dagen.
En vecka kvar till julafton, min 22 jul som jag firar och Novalies första :) Häftigt! Nästa år kommer hon att vara 1 år när vi firar, gud så roligt. Då sliter hon upp sina julklappar själv, hoppas jag ;) Det kommer hon nog att göra nu med, haha. Eller ja, tugga upp dom. Tss :) Hoppas på en mysig jul men det tror jag, brukar bli så :)

Det här är den första julen jag känner meningen med att fira. Eller självklart så har jag tyckt så de senaste 3 åren, när Neo kom till världen med :) Men för att känna den där riktiga julkänslan och må bra av julen krävdes det ett tillskott i min alldeles egna familj. :) MEN, det finns såklart ett moln av saknad som hänger över mig varje jäkla jul. Julen för mig var hela familjen och släkten. Mormor, morfar, mamma och moster. Sedan alla barn men det var ju en självklarhet! Nu fattas det människor för att julafton ska bli precis som den var förr. Nu försöker jag se på julen med glädje, även fast det är svårt ibland. När dom som betydde jul för mig försvann så försvann julen också. Det är/var så himla tomt! När jag tänker på julen nu så ser jag bara min älskade moster framför mig, när hon låg mer död än levande i sin lilla säng medans mamma matade henne med hennes favoriträtt - Ris ala malta (stavade säkert fel nu) .. :) Fast hon knappt kunde öppna munnen så slank det ner mer än 1 portion. Min lilla moster :) Ville såklart njuta av det goda en sista gång.

Jag kommer aldrig glömma när vi alla satt vid matbordet och skulle äta julbord. Jag kände mig illamående, hur skulle jag kunna äta när hon låg i rummet bredvid och snart skulle försvinna? Det gick ju inte..
Sedan dess har jag bara sett julen som pest och pina. Man försöker hålla god min såklart men det är inte alltid så lätt. Jag HOPPAS och tror att jag ska kunna skjuta undan dom där tankarna detta år och fokusera på min familj :) Novalie får åtminstone växa upp med en hög släktingar vid sin sida, varje jul. Det är huvudsaken! Julen handlar ju trots allt mest om att samlas allihopa, ha riktigt mysigt och vara glada.
Det är julen för mig! :)

Min fina moster på en jul som hon då mådde bra :)


Mommo :)

Kände idag att det var något vasst som stack upp ur tandköttet på Novalie. Det måste ha gått super fort för det var väl bara 1-2 dagar sedan jag kände efter tänder och kände ingenting. Men nu är det på väg upp 2 st och det förklarar ju febern. Jag vart överlycklig när jag såg dom där små sticka upp MEN det är ju inte alls något bra med henne nu. Hon bara grinar och är jätte ledsen, kan inte sova. Vi har provat med allt, suppar och flytande alvedon som vi smetat på tandköttet. Vi har kylt bitringarna, kylt nappar och ALLT känns det som men ingenting fungerar. Hon är så himla ledsen så nu är hon JÄTTE hes. Bara en tidsfråga innan hennes röst ger upp helt. Vi busar med henne och försöker verkligen men ingenting är bra :( Tårarna bara rinner på henne och jag tycker så himla synd om henne. Det skär i hjärtat när man inte kan hjälpa henne.

Hon äter dåligt också, försöker ge henne flera gånger eftersom hon äter så pass lite. Nu har hon varit vaken i jätte många timmar och vill inte sova. Stackars min skrutt :'( Har ni något bra tips som fungerat för er? Hur mycket ska man smeta på tandköttet? Vi tog med fingrarna bara så det vart ju inte jätte mycket. Vi dränkte även nappen men det blir ju inte heller så jätte mycket. Och det verkar inte fungera. Fy attan.. Man vet ju själv hur ont det gör när tänderna kommer upp, tänker på visdomständer. Jag vart ju jätte sjuk när jag fick mina.. Och kunde knappt öppna munnen för att det gjorde så ont.. Kan bara tänka mig hur det känns när det är 2 st som ska tryckas upp. Men tandköttet har ju spruckit i alla fall eftersom dom sticker upp. Hur lång tid brukar det här hålla i ?? För jag har det sjukt jobbigt på dagarna när Kim jobbar eftersom hon inte alls kan sitta själv i te.x gåstolen. Det är bara att bli buren som gäller..

Men tips uppskattas! Som sagt så är det jätte roligt att tänderna dyker upp, men man får nog "fira" det när smärtan gått över på henne för nu kan man inte direkt glädjas åt det..

Här är filmen jag gjorde till en utav mina bästa vänner när jag ville att hon skulle bli gudmor :)